Alla sportnördar alternativt Nilecitynördar känner sig genast hemma.
Och jag med (iof ingår jag nog i båda de föregående nördarna...men ändå). För idag sattes allt igång på riktigt, ja jag har jobbat några veckor - koreografera nytt, planering, möten, upptakter, kickoffer (det blir roligt om man skriver isär: kick offer...hehehe). Men det var ändå idag som jag på riktigt kände det i kroppen och som hjärnan hade arbetat ifatt till dagens datum.
Kan bero på att Lovisas bröllop där jag var tärna och toastmadame nu är förbi, men det som bidrog till det allra mest var nog dagens första pass - release med 21 förväntansfulla seniorer. Till skillnad från många andra kundgrupper som älskar när man byter koreogrefi titt som tätt våndas denna grupp, visst dom ser fram emot ny musik och lite nya rörelser MEN det är ändå ganska läskigt för dem. Men då är det fantastiskt att efteråt se deras glada, svettiga ansikten som bara lyser av stolthet att de faktiskt klarade det! Och om några veckor när de mesta sitter i ryggmärgen märker man hur dom trivs och njuter.
Jaha, men det här med "där var dom iväg"...det är ju ett uttryck för att ha startat något, kommit upp på banan, fast vart är vi på väg då? Det är lätt att tänka: mot mörkret och kylan, men jag vill välja att tänka: vidare, framåt. Den här hösten kommer jag att få vara med om nya saker, träffa nya människor och göra nya erfarenheter - hur spännande är inte det? Därför ska jag försöka njuta av stunden och livet så gott det går!
Fast ibland blir ju inte livet som man har tänkt sig....alla stunder är inte lätt att njuta av, men då får man bryta ihop, gråta en skvätt i omklädningsrummet, peppas av lagkamrater och försöka komma igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar