Mellandagsrea!

Alltså visst var det annorlunda förut - jag ska inte säga förr, för då låter jag så gammal...

Men jag har för mig att juldagen och annandagen var till för att träffa släkt och vänner och bara ta det lungt, som en nyrik tonåring läääängtade man ju till 3:e dagen efter jul då alla reor satte igång. Nu för tiden är reorna igång på juldagen. (Nu kommer min ålder att skina igenom) Alltså finns det ingen dag som får vara fredad? På julafton brukar det vara repotage om sista-minuten-shopparna och nu kan samma människor bege sig till affärerna på reorna dagen efteråt! Ok, nu mer är jag ingen nyrik tonåring....utan en tvåbarnsmamma som gärna har någon hemmadag för omväxlingsskull, men ändå.

Jag försöker leva efter mottot: Allt har sin tid - alla ni som känner mig väl vet att jag betonar FÖRSÖKER väldigt tydligt. Jag tror att det är bra för oss människor att vänta och längta och sen lära sig att det kanske finns en vits med att vänta ibland. Tyvärr går vi emot att vela ha allt alltid, det tråkiga är bara att magin lätt försvinner - det man är van vid blir ju inte särskillt speciellt. Men när tillgängligheten ökar hakar de flesta på tåget (inkl jag själv). En man jag satt bredvid på Norrigårdens julbord berättade för mig om när han som liten pojk fick cykla in med sin äldre släkting till Boden, där fick han sin första banan - det var en upplevelse han bär med sig hela livet!

På Step In har vi just nu julschema. Antal klasser är reducerade och vissa klasser finns inte alls med på julschemat...men nu kommer vi till det fina :) Vårat vårschema är FULLSPECKAT med roliga, inspirerande och utmanande klasser för er alla! Så för att citera mitt motto igen: ALLT HAR SIN TID! Att äta, umgås och träna med någon hemvändare kan man göra i juletider åsså får vi ladda upp för en fantastiskt träningsvår!!!

Dan före dopparedan!

Det här är kanske den allra bästa kvällen på året!!! När alla förberedelser är gjorda och hela julen ligger framför. Vi har som tradition att göra färdigt allt till denna dag och sen bara njuta genom att vara på badhuset (till ungarnas glädje) och sen ha myskväll.

Imorgon ska vi vara hemma och Samuels släkt kommer hit och firar med oss...vi kör varannat år. Hoppas att termometern är lite snällare imorgon så att man inte bara äter hela dagen utan kan vara ute i snön ett tag!

Hoppas att ni alla får en riktigt god jul, å visst ses vi på Step In under mellandagarna? Jag kommer då att köra några pass och öva Zumba för glatta livet :)

GOD JUL!

(nu ska jag gå och sätta morgonjulklappen i barnens julstrumpor ;)

Jag är på Zumbautbildning!

Första dagen är över - näe det var fel ordval, det låter som att jag tycker att det är skönt att den är slut- men NEJ, jag vill vara på Zumbautbildning i en vecka...minst! Det är så fantastiskt kul! Vi är nästan 100 personer som är på utbildningen, så vi är ganska många. Hade kanske tyckt att det hade varit bra om det hade varit färre så att man får mer individuell feedback, men Steve som håller utbildningen är grymt proffsig, så det blir nog bra ändå!

Idag har vi dansat Marenge och Salsa - första dansen gick som en dans ;) Men salsan var lite mer att bita i, men det är ju därför vi är där....för att lära, träna, lära och träna ännu mer! Så jag ska snart sätta igång musik och öva, mina vänner här i Stockholm får stå ut med lite latinosteg i vardagsrummet :D

Sen sova - fortfarande på minussidan på den fronten efter en 04.15 morgon!

TJING!

EFTERLYST: Min sömn!

Den senaste veckan har min sömn verkligen fått stryka på foten! Med diverse sena vänbesök och julfester har jag definitivt inte kommit i säng när jag borde...att man dessutom har två små som (jag vet att de sover länge för att vara 2 o 4år) väcker mig senast kl 8.30 så blir det tillslut ohållbart! JAG ÄR TRÖTT! I fredags morse var min tröttpeak som störst och det kommenderade Tomas (vår platschef) såklart! Men nu ska jag råda bot på detta, så ikväll siktar jag på att vara i säng innan 21.00 - får se om det lyckas...

För imorgon stiger jag upp 04.30, eftersom jag ska flyga ner till Sthlm och gå ZUMBAUTBILDNING :) å då är det bara att uppbåda all energi som tänkas kan och dansa för glatta livet. I två dagar ska jag göra allt jag kan för att bli en helgjuten Zumbainstruktör! Jag rapporterar imorgon om jag överlevt första dagen...

Nu till sängen!

Spoooooky!

Igår hade jag och Julia Bodystep-release! Temat på releasen kanske du redan anar? SPÖKTEMA!

Det är ju faktiskt så att man har det inte roligare än vad man gör sig och jag älskar att få göra det där lilla extra - det förgyller verkligen passet :)

Så igår var vi vampyrer, men utan huggtänder - vi insåg att det skulle bli så svårt att instruera med såna...

Allt i passet andas spöktema - musiken (thriller, freak out, bionic osv) rörelserna (se bild) och igår även kläderna och sminket!
Kom och prova passet i jul för det är rysligt kul! Nästa vecka är jag på utbildning och Julia jobbar, så på måndagen är det Piloxing på schemat istället och på onsdagen kör Annelie "Best of Bodystep". Men den 27/12 kl 18.50 är jag och Julia tillbaka för att skrämmas!

Varför firar vi lucia???

Ja det kan man verkligen fundera på! Undra vad de som kommer från andra länder tänker - speciellt om stjärngossarna...män som har vita linnen, en strut med 3 stjärnor på och ännu en stjärna i handen fastsatt på en pinne! Här kommer lite fakta om lucia som jag inte hade en aning om:

Enligt folktron var det en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka litet extra. Även husdjuren fick extra foder. Med den gamla tideräkningen, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet (årets mörkaste dag). Tideräkningen ändrades på 1700-talet, men i folktron levde 13 december kvar som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna och sjunga staffansvisor.

I herrgårdsmiljöerna uppstod under tidigt 1800-tal, en tradition med att en vitklädd kvinnogestalt ingick som en del i vakandet. En av gårdens kvinnor klädde sig i vitt och fick bära en ljuskrans i håret. Traditionen tros ha kommit under sent 1700-tal från Tyskland, där en flicka kläddes upp för att vara Christkindlein, med tända ljus i håret som föreställde en gloria. Den ljusa luciagestalten kan således ursprungligen ha kopplingar till bilden av jesusbarnet i krubban.

Stjärngossespel eller stjärngossetåg är en folklig dramatisering av Jesu födelseunder, knutet till berättelsen om de heliga tre kungarna eller de tre stjärntydarna,som följde efter Betlehemsstjärnan innan de till sist kom till stallet där Jesus var född. Detta spelades förr upp mellan 27/12-6/1, av katedralskoleelever. (FAKTA KOMMER IFRÅN WIKIPEDIA)

Jag hade ingen aning att det var så mycket tradition "bakom" luciafirandet!!! I morse fick vi stiga upp tidigt för att se våran 4-åriga dotters luciatåg på förskolan och jag kan ju inte låta bli att tycka att det är väldigt mysigt med lucia, och lussekatterna älskar jag :)

JAG SKA BLI ZUMBAINSTRUKTÖR!

Ja, ni läste rätt!!! Jag vet att jag inte är Sveriges mest dansanta - och defenitivt inte Step Ins heller, men jag gillar utmaningar och vill lära mig!

Vi är ju så olika och vi "passar" att träna olika saker - men det säger absolut inte att man då ska låsa sig vid det man är bra på! Men man kan komma tillbaka dit man känner sig "hemma" och få slappa av i att man är bra på det man gör och att man inte behöver anstränga sig för att hitta rätt!

Jag tex känner mig mest hemma i steppens värld - Step 1, 2, 3, stepmuskel, Bodystep - you name it!

Mycket kondition och uthållighet (när jag spelade fotboll var jag yttermittfältare = kondition och uthållighet).

Styrketräning är inte min starka sida (åhå, en lite ordvits smög sig in...) - kanske eftersom min kropp inte frambringar stora bulliga muskler så att man märker att det verkligen ger resultat!

Däremot hittade jag hem i Bodypumpen eftersom det handlar mera om uthållighetsstryrketräning - och där kan jag hitta motivation och märker att jag blir starkare! Inte hemmaplan, men det är så grymt kul!

Jag har alltid upplevt mig rätt så stel och velat bli lite rörligare, i vissa perioder har jag prioriterat att gå som kund på Bodybalance och gick den utbildningen för snart 2 år sedan. Inte heller det är en träningsform som jag känner mig "hemma" i, men som jag tycker är fantastiskt rolig att få utmana mig i. Inte bara rörelsemässigt utan också hur man skapar en annan atmosfär, har ett lite annat sätt att instruera på osv.
När jag gick Afro Power Dance - utbildningen fick min kropp göra saker den aldrig gjort förr - oj så härligt det var! Och nu ska jag fortsätta på den dansanta vägen och gå Zumba-utbildning precis innan jul. Hade tänkt beställa en massa coola, snygga, groova kläder så att jag skulle se proffsig ut även om jag inte är det!!! Men kassakistan sinar så jag får väl ta mina gamla trasor då....och öva öva öva så att jag inte behöver gömma mig bakom kläder för att se proffsig ut!

Men nu ska jag fokusera på Bodypumpen (hade release idag) som jag ska köra hela själv på fredag. Sen står Bodybalance och Bodystep på tur nästa vecka.

Omväxling förnöjer :)

RELEASER! YEAH!

Denna vecka kickar vi igång med de nya releaserna! Har du snöat in på en passtyp är det kanske denna gång du ska prova på nått nytt? Kroppen gillar variation, och mår bra av det! Ibland kan vi känna oss dumma när tekniken eller stegen inte sitter perfekt första gången, men ger man det ca 3 ggr så brukar det mesta falla på plats (fundera hur många gånger det krävdes för att få till cyklingen, skridsko- eller skidåkningen...). Här nedan ser ni releasdatumen och vilka som ska köra passen:

BODYPUMP: onsdag 8/12 kl 9.00 - Ellie, Hanna, Pernilla och Frida N ska presentera det nya passet :)
BODYBALANCE: onsdag 15/12 kl 19.10 - Hanna och Frida N
BODYSTEP: onsdag 15/12 kl 20.15 - Julia och Frida N
BODYATTACK: måndag 20/12 kl 18.15 - Malin och Hanna
BODYCOMBAT: kommer att smygas igång under julschemat...

Har ni sett nyheterna som man kan prova på under julschemat?!? ZUMBA & PILOXING - det blir grymt nice!


På tal om julen...igår avslutade vi (jag jobbar även som barn och ungdomskoordinator för Pingstkyrkan här i Boden) årets föreställningar med "Den levande sjungande julgranen", under de 10 år som vi har satt upp föreställningen har vi samlat in nästan 300.000 kr till behövande barn i u-länder! Här nedan får du ett litet smakprov av julvärmen från showen :)

http://www.youtube.com/watch?v=jNjYgH5NN_4

ANOREXI - dit och tillbaka...

Här är en intervju som jag har gjort med en av våra kunder. Hon heter Josefin och är en otroligt go människa! Tyvärr så har hon fått erfara vad anorexi verkigen betyder! Här är hennes berättelse:

Vem är Josefin?

Josefin är en glad tjej, energirik, hurtig, virrig och rätt så sprallig och social tjej. Med lite för höga krav på sig själv. Hon älskar allt som har med rörelse och träning att göra. Föddes i Pajala 1988. Gift med en underbar man som heter Mattias 2007. är utbildad undersköterska, gått 1 av 2 år på Hälsovägledarprogrammet och nu också Personligtränare och Core instruktör.

Vad har du för träningsbakgrund?

Min träning började efter en rehabilitering av ett benbrott efter en skoterolycka 2003. Från betyg G - i 9:an till MVG på gymnasiet. Har aldrig varit med i någon lagsport, körde extra idrott på skolan och började gå på gymmet som 15 åring, ca 4ggr/v.

Berätta om de senaste årens kamp som du har haft...

Problemet med maten började efter att ha gått "in i väggen" på jobbet, med 2 olika jobb och massor med arbetstimmar, (dag, kväll, natt) jag var deprimerad och dämpade ångesten med träning, och sen blev det bara mer och mer. Såg hur "lätt" man kunde gå ner, och jag ville aldrig sluta gå ner, viktgränserna sjönk mer och mer, träningen ökade medan maten mindskade. Jag började också använda olika bantningspreparat köpta på internet, och laxeringsmedel.

Där, kan jag så här i efterhand se, att jag startade en lång resa med ständig ångest. Jag kom i kontakt med LCHF (Low Carb High Fat), men jag åt ändå inte fett, jag uteslöt bara kolhydrater och åt endast proteiner. Gick hälsovägledarprogrammet, och på något sätt klarade jag det trots näringbrist. Våren 2009 gjorde jag en kroppsmätning. Då vägde jag 35 kg, varav 33 kg var muskler och endast 3,3 % fett.

I samma veva började jag styrketräna igen, det som legat lite på is. Där tog det stopp, de gick inte att styrketräna utan näring. Testade då Alli köpt på apoteket. fungerade men mådde skit! Jag började äta 1 port. /dag ordentlig mat (inga kolhydrater) åt då ofta enligt mig en för storportion (ca. 1 ½ port) och började då kräkas. Hetsåt aldrig men började kräkas efter varje måltid, eller efter allt jag åt ( 1 skinka = kräkning). Att sen kräkas, använda laxerande, och massor med bantningpreparat, äta för lite och styrketräna tog kol på kroppen. Jag fick själv inse att jag hade problem, jag sov inte, frossade, krampade och kroppen åt muskler. Jag kände hur "kroppen liksom åt av musklerna". Trots påtryckning av anhöriga, så var jag själv tvungen att inse att jag var sjuk. Jag tog på egen begäran prover maj 2009, de visade ganska tydliga tecken. Träffade då läkare, men ätstörningsenheten hade fullt.

Hur kom du ut på andra sidan?

Jag har min familj och Mattias att tacka massor för att jag lyckades komma ur. Ätstörningsenheten hade sommarstängt. Hela sommaren 2009 fick jag bo hos min underbara syster i Korpilombolo, hon har underbara barn som också fick mig att tänka på annat. Jag blev sjukskriven från mitt jobb på Sunderby sjukhus, där hos min syster började min kamp tillbaka, jag fick vila från träning och äta.

Jag ångrar massor att jag överhuvudtaget började tjorva med mat. De gör allt så mycket värre nu att äta. Jag var så skadad så jag visste inte hur en frukost såg ut, hur en normalportion var, hade ingen aning. Allt hade tappats. Fick äta enligt matschema.

Skulle du säga att du är helt frisk?

Om jag är helt ärlig så NEJ! Jag är inte helt frisk, men jag lär mig leva med det, jag lär mig hantera det. Jag äter och mår bra. Och kommer aldrig drabbas av samma sak igen, de är för skrämmande för mig, jag vet hur det är att vara i det och det är inte att rekommendera.

Vem drabbas? Och varför just du?

Detta kan drabba vem som helst. Alla har vi olika svaga områden, och för mig är det just maten och vikten. Mår jag dåligt allmänt, stressig vardag o.s.v. så vill detta drabba maten. På många sätt så är det mina höga krav på mig själv som är en stor orsak. Klarade jag inte av att jobba så mycket, så skulle jag minsann klara nått och enligt mig så gjorde jag det när jag klarade gå ner, för de klarar minsann inte alla.

Goda råd:

Lyssna på kroppens signaler angående mat. Ät när du är hungrig sluta när du är mätt. Äventyra det inte. Kroppen är en fantastisk mekanik som är bra på att tala om vad den behöver och när. Lyssna på den. Fundera på varför du vill gå ner, och om du kommer må bättre om du gör det. Och var kritisk med medias påtryckningar. Tänk efter om råden egentligen gäller dig. Jag trodde att jag skulle bli lyckligare, men de hände aldrig. Jag hade fått gå ner så mycket att jag vart död, ändå hade jag inte vart lyckligare. Där låg inte problemet egentligen, och det gör det sällan.

Hur har omgivningen reagerat?
Ganska tyst faktiskt. De som fick mig att inse var en fråga jag minns, de var en sjukgymnast på STIL som jag gick hos för förslitningsskador, hon frågade :- Hur är de Josefin, du ser så smal ut!. Enkel fråga med det räddade mig! Hon var den första jag kontaktade när jag själv insåg att jag var sjuk. En sak till som jag vill få fram. Det är inte de yttre som är mest sjukt vid en ätstörning, utan insidan tar väldigt lång tid på sig att läka och problemen som uppstår där inne i kroppen kanske aldrig blir återställd. Det är INTE värt det!

TACK än en gång Josefin för att du vågar dela med dig av det du har varit med om! Jag hoppas att andra kan ta lärdom av din berättelse som är i farozonen.

/Frida