Veckans utmaning?

Igår kväll gav jag mig iväg! Jag har varit ute en gång för två veckor sedan, men då blev det bara några km och jag fick inte liksom till det...men igår!!! Motvilligt knöt jag på mig joggingskorna efter Mästarnas mästare (som är ett av två program som jag följer - det andra är En unge i minuten...) och drog mig ut! Runt sjön, 8 km alltså var jag inställd på och var i full gång redan från start med att göra mig en bild av hur tungt det skulle bli de sista 2-3 km.

Första gångera brukar vara så otroligt jobbiga - kroppen känns tung, tekniken felar och rytmen är långt ifrån perfekt! När man ska beskriva känslor och upplevelser så hör man själv hur platt allting blir direkt orden lämnar munnen, men jag ska ändå försöka... När jag efter några minuter lämnade tankarna på hur tungt det skulle bli på slutet började jag titta mig omkring.

Ni som var ute igår kväll kanske gjorde samma upplevelse som jag...det var i stort sett fullmåne och slöjmoln låg över hela himlen. Det slog mig att man lika gärna skulle kunna tro att det var höst, om man tittade i naturen iaf - MEN det var ett helt annat ljus än på hösten! Det blev inte lika mörkt och tungt, utan det var lite ljusare och mjukare. Molnen gjorde månens konturer suddiga och känslan av fantasi och mystik infann sig! I detta nästan sagolandskap som spelades upp framför mig sprang jag, den tunga känsla som jag förväntade mig fanns inte. I stället for mina tankar iväg till Forrest Gump, när han säger "I just run"! Allt flöt: stegen, tekniken, rytmen och känslan - jag behövde inte tänka...bara njuta!

Att orka ta sig för och att våga prova nått nytt kan bli en guldklimp i vardagen! Kanske en utmaning denna vecka???